Satan vad veckan gått fort. Imorgon åker jag till mamma, måste packa! Ska bara kolla fb först, hinner det lite fort. Hela min logg är över spamat med ”nej flytta inte, vi kommer sakna dig.” fucking bullshit. Jag vet vilka som verkligen kommer att sakna mig, och dem tänker jag inte bryta kontakten med heller. Ni har inte gjort ett skit för mig innan, varken brytt er. Så ni behöver inte låtsas att ni gör det nu heller. Vissa av dem kanske jag bara sagt hej till nån gång på någon fest. Men vet du vad, jag bryr mig inte om dig? Jag har valt, jag ska flytta, skaffa ett nytt liv, nya vänner. Dem som jag älskar och är älskad av, kommer stanna kvar vad jag än gör. Dem andra kan ju typ dra åt helvete. Chattfönstret plingar, Emil. Loggar snabbt ut innan nån annan ser att jag är inne med. Orkar inte. Drar ut resväskan under sängen. Slänger ner lite kläder, systemen, mobilladdaren, smink och lite annat nödvändigt, det andra finns säkert hos mamma, annars finns det snart där. Vaknar av klockan kvart i 8, går upp och duschar, mitt plan går runt 12. Går sedan och klär på mig, sedan går jag ner till köket och gör frukost. Dem andra två har fortfarande i vaknat, skönt. Jag gillade verkligen att äta min frukost själv, sitta och bara tänka, som tur var har jag alltid varit morgonpigg till skillnad från min mamma och pappa. Så det var alltid min plats, sitta och tänka själv på morgonen till min macka och te. Jag hör hur nån går in på toan. Ställer disken på bänken, och går upp. Sminkar lite med det som inte jag redan packat ner, bara någon gammal mascara och nåt puder jag fått från någon tidning, inget bra resutalt. Men ska ju ändå bara sitta på ett plan hela dan. Samlar allt hår i en hårtofs. Vid halv 10 blir det lite bråttom, slänger ihop datorn i bagaget, mitt tidsfördriv på planet, titta på film eller photoshopa lite bilder och sånt. Efter incheckningen säger jag till pappa att han inte behöver följa med mig in, jag säger hejdå och ger honom en kram. Säger att jag ska höra av mig när jag sitter på planet och kommit fram. Jag gick in i säkerhetskontrollen, vägrar att titta tillbaka, jag klarar inte av att kolla på honom som han ser ut nu. Förut var och han typ bästa vänner man nu gör jag allt för att slippa se honom. Vi berättade allt för varandra. Vad fasen hände? Jag var typ mer man en brud. Har alltid varit det. Pappa var min gud som liten, jag gjorde allt för att han skulle se på mig, jag lekte aldrig med dockor, eller jo, men sällan. Jag var inte den gulliga lilla ungen som ens mamma alltid velat ha. Utan jag var pojken som pappa ville ha. Men med åldern, när jag kom in i puberteten, fick min mens och former, då var det något som hände. Jag kom automatiskt på mammas sida och pappa avlägsnade mig. Jag hade ingen vuxen att se upp till. Det var då jag började röka, skolka. Kände att jag var på väg att börja gråta, nej det fick inte hända! Gick in på toan såg mig i spegeln. Torkade ur den lilla tåren som fanns, gick ut. Hade drygt en timma på mig att gå igenom taxfree shopen och hitta min gate. Köpte en parfym till mamma, och en chokladask. Gick till caféet och köpte en milkshake och sedan letade jag upp min gate, satte mig längst väggen där det fanns ett eluttag. Sätter på ett family guy avsnitt. När flygvärdinnan ropar ut att det snart är dags att gå på planet, stänger jag ihop datorn, tittar på den kö som redan bildats, rätt töntigt. Alla kommer på. Palla ställa sig först så. Väntade tills kön blev mindre och mindre, sedan ställde jag mig upp, visade mitt pass och biljett sedan gick jag in i dem dära jäkla läskiga tunnarna dem har. Letar upp min plats rätt långt bak. Och yes! En fönsterplats. En liten pojke kommer och sätter sig bredvid mig, inte mer än 7 år. Han ser rädd ut tittar på sina föräldrar som sitter på andra sidan. Dem ger honom en sån där ritsak med byggare bob, han sträcker sig efter hackan som hjälper det lilla bordet att sitta på plats. Han har för korta armar, haha så gulligt. Jag hjälper honom att få ner det. Sen frågar jag om han gillar att rita. Han nickar och säger ja lite tyst. Jag ler. När han vågade ta upp blicken o se på mig. Jag tar upp mobilen och skickar ett sms till mamma och pappa, dem måste få veta att jag sitter på planet nu. Och lite annat. Sedan stänger jag av den. Lutar mig tillbaka och blundar orkar inte titta ut som man alltid gjorde när man var liten. Spelade liksom ingen roll hur många gånger man hade sett det, det var allttid lika spännande!