Jag vaknar  halv 9 att mamma väcker mig och säger att det är frukost. ”vid 10 ska du pierca dig, sen ska vi ut på stan, måste ju fylla ditt rum med lite skit nu.” så ät mycket nu”

Vid nio kliver jag in i duschen, klär på mig ett par shorts och en svart riding stones tröja. Sminkar mig och fixar till håret.  20 i 10 går vi ner till tatuering butiken några gator ifrån. Innan vi går in genom dörren frågar mamma om jag är säker på detta, jag nickar tvärsäkert och öppnar dörren och kliver in, mamma kommer efter.

”det gjorde inte lika ont som jag trodde att det skulle göra” sa jag när jag och mamma satt och fikade efteråt.  Eller mamma fikade, jag drack bara vatten. Vi gick in i flera olika klädaffärer och det fanns mycket roligare saker att välja på än i Sverige, eller aa. Den lilla byhålan i Sverige man  jag hade råkat hamna i. När vi kom hem bara slängde vi in alla kassarna i lägenheten, och sen slängde vi oss i en taxi och var på väg till något liknade Ikea. Vi kom hem med en massa olika saker, från säng till garderobs inredning, kuddar, matta, skrivbord och ja! Allt som skulle kunnas behövas.  Jag började flytta in på riktigt nu, ställde sängen längst fotoväggen som skulle föreställa en strand med en alldeles rosa lila solnedgång och en palm. Hur nice som helst! Rev av plasten och började bädda, lilla lakan, svarta och lilla kuddar, svart överkast. Supersnyggt! Började montera det som skulle bli mitt skrivbord, en långsmal data skänk i svart lackad, nice nice! Började fixa med garderoben också, satan jävlar, vad stor den var så här i dagsljuset. Det jag hade köpt idag räckte knappt över halva ytan, och om jag hade haft den lilla ”garderoben” jag hade hemma så hade den varit överfylld för länge sedan.  Jag tog en paus, detta kunde vänta till imorgon, eller senare ikväll. Satte mig vid datan, loggade in på fb, nu saknade jag faktiskt mina kompisar. Insåg att jag faktiskt varit rätt taskig mot dem. Dem har ju faktiskt försökt prata med mig, men jag hade bara avblåst dem, dissade, ingonerade . Dem kanske var ändå rätt.. nu kan jag faktiskt snacka med dem! Nu känns allt bra, och jag känner att mitt liv börjar på nytt, jag vill ändå ha kvar mina gamla vänner, det kommer att vara skönt att alltid ha några man kan snacka med, komma till och alltid känna sig välkommen, ska inte en flytt få förstöra våran vänskap fan! Min bästa och nästan enda tjejkompis var inne, jag var inte direkt den som kunde prata känslor med nån, men hon förstog mig ändå. Vi var inte ett dugg lika, utifrån och in. Men ändå hade vi alltid funnits för varandra dem senaste åren.  Hon var mer den tjejiga typen, och jag den killiga. Ibland undrar jag skälv om det blev något fel på mig under förlossningen, jag var inte lik någon av dem tjejerna i min ålder, mera lik killarna faktiskt. På flera sätt. Haha.. jag berätta om hur allt såg ut, och tillsist men absolut inte minst, walk in closthen.  Om man kunde döda via datorn, hade jag ju redan varit död. Hon skulle ut på nån fest och jag sa att jag skulle kolla läget på stranden, och ta några bilder, det hade blivit en fin solnedgång där ute.

Så blev det. Tog med mig kameran och iphonen, hörlurarna. Sa hejdå till mamma sen gick jag ut.                 5 minuter  senare var jag på stranden, solnedgången var hur vacker som hällst, stranden var nästan tom förutom några som surfade och ett gäng tonåringar i som satt runt en liten eld. Strandfest.. jag satte mig mitt i allt och knäppte några bilder. Satt och tänkte, hur allt skulle bli och, längre han jag inte försen en skit snygg kille från dem dära tonåringarna kom och satte breve mig och sa ”hay, what’s up?” hade helt glömt var jag var så fattade inte varför han snackade engelska. Sen kom jag på och svarade (hey, it’s okey, you?”  lite halft efterblivet. Vi satt och snackade i drygt en timme om typ allt möjligt, tills mamma störde med ett sms ”hej, maten är klar om 5, när kmr du hem?” skickade ett snabbt sms tillbaka, ”snart” sa att jag var tvungen att gå. Fick hans nr. kim hette han förresten.

 

 

---

 

ledsen att det tagit sån lång tid med allt, men har haft fullt upp. skriv gärna en kommenter om  vad ni tycker oså, ska nåt ändras? :D

När planet är på väg ner vaknar jag, hade visst somnat, tittar ut genom fönstret, dåligt väder, typsikt. Hade velat se staden ovanifrån. Lutar mig tillbaka och låter lillkillen få fönstret. när jag kommer ut från planet står mamma och väntar med en lapp ”musen” att smeknamn jag hade fått av henne när jag var typ 4-5 år, vet inte varför men så var det. Jag skrattar och går fram och kramar henne. Tar fram parfymen och chokladen, det var så det skulle va. Den som flugit skulle ha en present och den som plockade upp skulle ha en lapp. Vi säger inget speciellt, vet inte riktigt vad man skulle säga, om man nämner nåt om pappa kanske hon blev ledsen. Därför valde jag att va tyst som jag alltid var. Även om jag velat prata, förklara hur jobbigt det var där hemma. Och att jag inte vilde nåt annat än att flytta nu med än gång. Men jag valde att tiga. Vi går fram till bandet, får vänta en liten stund till väskorna kommer, men sen kommer dem och min kom ganska fort. Vi går ut och tar en taxi till mitt nya hem, lägenheten. Inte försen nu börjar mamma prata, hon snackar om lägenheten sen frågar hon helt random ; -vill du fortfarande ha en tungpiercing amy? - jaa.. säger jag lite eftertänksamt. -okej bra, jag har bokat tid imorgon om du vill. Säger hon -men pappa då? Hörde jag mig själv säga Min mamma har alltid tyckt att det var helt okej med ringar och sånt. Hon hade själv haft en massa när hon själv var i min ålder. Men pappa hade strängt sagt nej och så blev det. - Det är det som är grejen, nu retar vi upp honom? Det är du med på va? Jag skrattade, även om min mamma var långt ifrån det jag vet många andra var så var detta inte likt henne. Men varför säga nej? Hon kanske ångrar sig snart.. Vi kommer fram till höghuset som jag snart ska börja kalla mitt hem. Vi kliver ut ur taxin och medans mamma betalar plockar jag upp väskan ur bagageutrymmet. Mamma slår koden och berättar den sedan för mig. 1834. Den måste jag alltså lära mig snart. Jag följer efter mamma in i hissen tittar runt. Entrén ser faktiskt riktigt fin ut. Jag vill in i lägenheten nu! Ett 18 vårningshus, vi stannade på den 12;e. Mamma låser upp dörren och jag kliver in med resväskan efter. - Ja, asså det är inte helt färdigt än. Men på god väg, kom så ska jag visa ditt rum. Jag tror du kommer att gilla tapeten, så jag lät den vara kvar. Men vi kan byta om det e så att du.. Längre hinner hon inte tills jag avbryter henne och säger att det är helt perfekt, rummet var lite litet. Men det gör inget, jag har alltid gillat trånga utrymmen, dem gör inte den dära kalla känslan utan man kan få det rätt mysigt. Jag öppnade gardrobs dörren, ”OMG, MAMMA HAR JAG EN EGEN WALK IN CLOSETH!?!?!?” skrek jag Mamma bara skrattade,” ja du har en egen. Den lilla du har haft innan duger ju inte? Nu ska du äntligen ha en riktigt! Men imorgon ska vi hitta nåt att fylla den med, sen måste du ju ha en säng och lite annat på rumet. ” men nu ska vi ta nåt och käka, sen så har jag hyrt en film om du vill se” Vi äter, pratar om allt o inget, skrattar. Vi sätter på filmen på mammas tv o ligger i mammas säng. Filmen är allmänt tråkig och jag fattar ingenting, somnar mitt i allt..

Satan vad veckan gått fort. Imorgon åker jag till mamma, måste packa! Ska bara kolla fb först, hinner det lite fort. Hela min logg är över spamat med ”nej flytta inte, vi kommer sakna dig.” fucking bullshit. Jag vet vilka som verkligen kommer att sakna mig, och dem tänker jag inte bryta kontakten med heller. Ni har inte gjort ett skit för mig innan, varken brytt er. Så ni behöver inte låtsas att ni gör det nu heller. Vissa av dem kanske jag bara sagt hej till nån gång på någon fest. Men vet du vad, jag bryr mig inte om dig? Jag har valt, jag ska flytta, skaffa ett nytt liv, nya vänner. Dem som jag älskar och är älskad av, kommer stanna kvar vad jag än gör. Dem andra kan ju typ dra åt helvete. Chattfönstret plingar, Emil. Loggar snabbt ut innan nån annan ser att jag är inne med. Orkar inte. Drar ut resväskan under sängen. Slänger ner lite kläder, systemen, mobilladdaren, smink och lite annat nödvändigt, det andra finns säkert hos mamma, annars finns det snart där. Vaknar av klockan kvart i 8, går upp och duschar, mitt plan går runt 12. Går sedan och klär på mig, sedan går jag ner till köket och gör frukost. Dem andra två har fortfarande i vaknat, skönt. Jag gillade verkligen att äta min frukost själv, sitta och bara tänka, som tur var har jag alltid varit morgonpigg till skillnad från min mamma och pappa. Så det var alltid min plats, sitta och tänka själv på morgonen till min macka och te. Jag hör hur nån går in på toan. Ställer disken på bänken, och går upp. Sminkar lite med det som inte jag redan packat ner, bara någon gammal mascara och nåt puder jag fått från någon tidning, inget bra resutalt. Men ska ju ändå bara sitta på ett plan hela dan. Samlar allt hår i en hårtofs. Vid halv 10 blir det lite bråttom, slänger ihop datorn i bagaget, mitt tidsfördriv på planet, titta på film eller photoshopa lite bilder och sånt. Efter incheckningen säger jag till pappa att han inte behöver följa med mig in, jag säger hejdå och ger honom en kram. Säger att jag ska höra av mig när jag sitter på planet och kommit fram. Jag gick in i säkerhetskontrollen, vägrar att titta tillbaka, jag klarar inte av att kolla på honom som han ser ut nu. Förut var och han typ bästa vänner man nu gör jag allt för att slippa se honom. Vi berättade allt för varandra. Vad fasen hände? Jag var typ mer man en brud. Har alltid varit det. Pappa var min gud som liten, jag gjorde allt för att han skulle se på mig, jag lekte aldrig med dockor, eller jo, men sällan. Jag var inte den gulliga lilla ungen som ens mamma alltid velat ha. Utan jag var pojken som pappa ville ha. Men med åldern, när jag kom in i puberteten, fick min mens och former, då var det något som hände. Jag kom automatiskt på mammas sida och pappa avlägsnade mig. Jag hade ingen vuxen att se upp till. Det var då jag började röka, skolka. Kände att jag var på väg att börja gråta, nej det fick inte hända! Gick in på toan såg mig i spegeln. Torkade ur den lilla tåren som fanns, gick ut. Hade drygt en timma på mig att gå igenom taxfree shopen och hitta min gate. Köpte en parfym till mamma, och en chokladask. Gick till caféet och köpte en milkshake och sedan letade jag upp min gate, satte mig längst väggen där det fanns ett eluttag. Sätter på ett family guy avsnitt. När flygvärdinnan ropar ut att det snart är dags att gå på planet, stänger jag ihop datorn, tittar på den kö som redan bildats, rätt töntigt. Alla kommer på. Palla ställa sig först så. Väntade tills kön blev mindre och mindre, sedan ställde jag mig upp, visade mitt pass och biljett sedan gick jag in i dem dära jäkla läskiga tunnarna dem har. Letar upp min plats rätt långt bak. Och yes! En fönsterplats. En liten pojke kommer och sätter sig bredvid mig, inte mer än 7 år. Han ser rädd ut tittar på sina föräldrar som sitter på andra sidan. Dem ger honom en sån där ritsak med byggare bob, han sträcker sig efter hackan som hjälper det lilla bordet att sitta på plats. Han har för korta armar, haha så gulligt. Jag hjälper honom att få ner det. Sen frågar jag om han gillar att rita. Han nickar och säger ja lite tyst. Jag ler. När han vågade ta upp blicken o se på mig. Jag tar upp mobilen och skickar ett sms till mamma och pappa, dem måste få veta att jag sitter på planet nu. Och lite annat. Sedan stänger jag av den. Lutar mig tillbaka och blundar orkar inte titta ut som man alltid gjorde när man var liten. Spelade liksom ingen roll hur många gånger man hade sett det, det var allttid lika spännande!

Jag sätter mig stressigt upp ur sängen alldels genom svettig, mardröm. Jag tittar ut genom fönstret, helt kolsvart, säkert mitt i natten. Jag tar fram mobilen under kudden och tittar på klockan halv 7. Jag måste fan vänja mig vid att det e märkt dygnet runt nu typ.. Jag samlar mina tankar, ajuste fan! Det var ju idag pappas nya flickvän skulle flytta in. Hur fan kan man göra som han gjorde, vara otrogen efter typ 20-30 år tillsammans. Jag som alltid sätt dem som gamla pensionärer som sitter och gnäller på varandra och allt annat. Det var så det skulle va. Dem tillsammans, men nahe. Jag hade väll fel. Vid 8 kliver jag upp och tar på mig one piecen pappa köpt till mig, jag hade önskat en sån jätte länge, jag ville ha den men inte så här. Skulle han köpa mig? Nejtack! Jag går ut i köket, han stog där och gjorde pannkakor visslandes, och glad var han med. När han såg att jag kom in fick jag ett glatt god morgon, jag se hej och satte mig. Vi åt i tystnad. Vid lunchtid kör en lastbil in på tomten, ”börjes flytt” jag hör hur ytterdörren öppnas och pappas röst säga ”hej älskling!” Jag går ut i hallen ” hej amy, hur mår du?” säger häxan. Jag går bara förbi henne, tar på mig skorna. Skiter i jackan och att svara. Halvvägs ut trycker jag in hörlurarna i öronen, höjer volymen på högsta och går runt utan mål. Hur fan kan han va ihop med det dära äcklet? Hon istället för mamma. Det börjar snöa jag slänger luvan över huvudet, rättar till den. Slår till den, ajj, fan. Vänder in mot centrum. För kallt ute, skulle tagit jackan! Mamma flyttade till Miami för två veckor sen, om drygt en månad är det min tur, ska bara gå ut höstterminen först. Nästa fredag åker jag och kollar läget, dem säger att jag ska kolla hur det är under jullovet och sedan välja. Men jag har bestämt mig för länge sen, jag vet vad jag vill, jag flyttar till mamma, Miami! Jag halkar till på isen. Fan så skönt! Snart slipper jag all denna jävla snö. Jag går in till gallerian, sätter mig på coffe house, beställer en varm choklad, sätter mig längst in i hörnet. Hoppas ingen jag känner kommer o börjar snacka, jag orkar inte med någon nu. Behöver tänka! Jag kommer hem runt 10 halv 11 tiden. Står lådor lite överallt. Jag hör att dem är i köket, dem sitter o pratar. Hör pappa ropa att jag ska komma in. Orkar inte, sparkar av mig skorna o springer upp för trappan, stänger in mig på mitt rum, sätter igång datorn och sedan hörs det musik ut högtalarna, vrider upp. Slänger mig på sängen. ” Tänk dig en massa människor som samlas runt dig och pekar ut alla dina fel som ett mönster Därför stannar jag hemma, låser in mig på rummet det känns lite tryggare - världen genom mitt fönster.” Sedan somnar jag.